Tomrummet är en lagfråga nu, inte en smakfråga

Högst 50 procent luft i en e-handelskartong. Regeln är kort, och den avgörs av proportionerna mellan produkt och låda.

Alla har fått den. En kartong stor som en flyttlåda, en liten sak i botten, och en näve luftkuddar över. Fram tills nu har den varit en smakfråga, ett tecken på att någon inte brydde sig särskilt mycket.

Sedan den 12 augusti 2026 är den en lagfråga. Förordning (EU) 2025/40 sätter en siffra på hur mycket luft en förpackning får innehålla. Siffran ska vara uppfylld 2030, och den står skriven redan nu.

Vad som faktiskt står

Bestämmelsen gäller tre saker: gruppförpackningar, transportförpackningar och e-handelsförpackningar. Alltså inte den förpackning produkten säljs i, utan den den skickas i.

Kravet är att den som fyller dem ska säkerställa ”att den högsta tomrumskvoten, uttryckt i procent, är 50 %”.

Högst hälften luft. Det är hela regeln.

Tre saker som är värda att veta om den. Den gäller den som fyller förpackningen, inte den som tillverkar kartongen, alltså ligger ansvaret hos varumärket och inte hos leverantören. Den gäller inte återanvändbara förpackningar i ett återanvändningssystem, och inte heller konsumentförpackningar som används som e-handelsförpackning, även om de i så fall måste klara minimeringskravet i stället. Och själva kravet ska vara uppfyllt från 1 januari 2030, eller tre år efter genomförandeakterna om det infaller senare.

Det är den delen som brukar bli fel åt båda hållen. Förordningen gäller nu. Just den här siffran behöver inte vara uppnådd förrän 2030. Skälet att bry sig i dag är att siffran redan är skriven, och att en förpackning i produktion tar år att ändra.

Metoden för hur tomrummet ska räknas kommer i en genomförandeakt senast den 12 februari 2028. Den ska ta hänsyn till produkter med oregelbunden form, till förpackningar som måste skydda innehållet och till förpackningar som innehåller mer än en konsumentförpackning. Det finns alltså utrymme för att en sak som verkligen behöver luft omkring sig får ha det. Utrymmet är däremot inte tänkt att täcka en kartong som är stor för att lagret bara har en storlek.

En mening i texten gör mer jobb än resten av artikeln. Utrymme som fylls av fyllnadsmaterial, och den räknar upp papperssnutar, luftkuddar, bubbelplast, skum, träull och frigolitchips, räknas som tomrum. Du kan alltså inte stoppa dig under gränsen. Stoppningen är det som mäts.

Tomrumskvoten avgörs på skisstadiet, av proportionerna mellan produkt och kartong.

Det finns ett andra datum som brukar glömmas bort. Senast 12 februari 2028 ska den som fyller _konsument_förpackningar hålla tomrummet till det minsta som behövs för att förpackningen ska fungera, inklusive att skydda produkten. Och från 1 januari 2030 får förpackningar med drag som bara finns för att få produkten att verka större, dubbla väggar, falska bottnar och onödiga lager, inte släppas ut på marknaden alls.

Så räknas kvoten

Definitionen är ren aritmetik. Tomrummet är transportkartongens totala volym minus volymen på de konsumentförpackningar som ligger i den. Kvoten är tomrummet delat med kartongens totala volym.

En kartong på 30 x 25 x 15 centimeter rymmer 11,25 liter. En produkt i en säljförpackning på 20 x 15 x 8 centimeter tar 2,4 liter. Tomrummet blir 8,85 liter, alltså en kvot på 79 procent. Det är en helt vanlig försändelse, och den ligger inte i närheten av gränsen.

Lägg märke till vad kvoten mäts mot: volymen på konsumentförpackningen, inte på produkten. En överdimensionerad produktkartong sminkar alltså just den här siffran, vilket är precis därför det finns ett andra krav riktat mot konsumentförpackningen och ett tredje som förbjuder dubbla väggar och falska bottnar rakt av. Förordningen har redan tänkt på den luckan.

Varför det här är ett designproblem och inte ett lagerproblem

Den vanliga reaktionen är att skicka frågan till logistik. Det är fel adress, för tomrummet uppstår långt tidigare.

En kartong innehåller luft av tre skäl, och alla tre är ritade.

Sortimentet av kartongstorlekar är för litet. Har du tre storlekar och femtio produkter kommer de flesta produkter att ligga i fel storlek. Det är billigt att ha få storlekar och dyrt att skicka luft, och balansen mellan de två har just förskjutits.

Produkten är ritad utan att någon tänkt på lådan. En förpackning med en form som inte staplar tätt tvingar fram luft omkring sig. Om produktens ytterform bestäms först och transporten löses sedan, betalar transporten för det.

Fyllnadsmaterialet är lösningen på ett problem som inte borde finnas. Luftkuddar och papperssnutar finns för att produkten skramlar. Skramlar den inte behövs de inte, och en insats som håller produkten på plats gör kartongen mindre i stället för större.

Vad jag skulle ändra först

Mät det du faktiskt skickar. Ta tio verkliga försändelser, inte tio du plockar ihop för mätningens skull. Räkna volymen på kartongen och volymen på det som ligger i. Kvoten du får är den du behöver komma under.

Lägg till en storlek i mitten, inte i ändarna. De flesta sortiment är för glesa i mitten. En storlek till mellan de två vanligaste flyttar oftast fler försändelser under gränsen än något annat enskilt ingrepp.

Rita insatsen som en del av förpackningen. En vikt insats i samma material som kartongen håller produkten stilla, tar bort behovet av fyllnadsmaterial och behåller monomaterialet, vilket hjälper på återvinningskravet samtidigt.

Titta på höjden. Det är nästan alltid höjden som är fel. Botten är anpassad efter produktens fotavtryck medan höjden är kvar från en standardhöjd, och där sitter luften.

Invändningen jag hör oftast

Men min produkt är ömtålig. Rimligt, och förordningen håller med i princip: beräkningsmetoden ska ta hänsyn till förpackningar som skyddar innehållet och till produkter med besärlig form.

Den håller däremot inte med om den vanliga lösningen. Lös stoppning skyddar genom att omge produkten med luft, vilket är just det som mäts. En anpassad insats skyddar genom att hålla produkten stilla, vilket knappt tar någon volym. Samma jobb, motsatt effekt på siffran. Ömtålighet är ett argument för en bättre insats, inte för en större låda.

Det som gör kravet lättare än det låter

En mindre kartong är billigare i material, billigare i frakt och lättare att bära. Kravet drar åt samma håll som ekonomin, vilket är ovanligt för ett lagkrav.

Det är också det första mötet med varumärket. En låda som är rätt storlek och öppnar sig prydligt gör ett annat intryck än en halvtom kartong med luftkuddar. Det är samma resonemang som gäller på en sajt: det som ser genomtänkt ut har oftast tänkts igenom.

Vad du inte behöver göra i dag

Du behöver inte räkna om allt efter en formel som ännu inte finns. Metoden är inte antagen, och den kommer att avgöra detaljerna.

Det du behöver är en ungefärlig bild av var du ligger. Ligger du på 70 procent luft i dina vanligaste försändelser har du ett arbete framför dig som tar upp större delen av tiden fram till 2030. Ligger du på 40 har du inget att göra alls.

Det första inlägget i serien går igenom hela förordningen och dess datum, och nästa handlar om design för återvinning. Förpackningsdesign och tryckoriginal är en del av det jag arbetar med, se vad jag gör.