PPWR gäller nu. Vad EU:s nya förpackningsförordning betyder om du säljer något i en förpackning

Förordningen tillämpas sedan 12 augusti 2026. Det mesta som biter ligger 2028 till 2040, och nästan allt avgörs i skissblocket.

Den 12 augusti 2026 började EU:s nya förpackningsförordning gälla. Den heter förordning (EU) 2025/40, kallas PPWR efter sitt engelska namn, och den ersätter förpackningsdirektivet från 1994.

Skillnaden mot ett direktiv är hela poängen. Ett direktiv ska översättas till svensk lag först, och länderna landar olika. En förordning gäller direkt och likadant i hela unionen. Det finns ingen svensk version att invänta.

Jag skriver det här som designer, inte som jurist. Det jag är ute efter är den del som avgörs i skissblocket, alltså långt innan någon fyller i ett dokument om överensstämmelse.

Materialval är ett designbeslut. PPWR gör det till ett lagkrav också.

Vad som gäller nu, och vad som kommer sedan

Förordningen trädde i kraft redan den 11 februari 2025, men den tillämpas från den 12 augusti 2026. Det mesta av det som faktiskt biter ligger dock längre fram, och det är den detaljen som gör att så många missar den. Kraven har olika datum, och flera av dem är kopplade till akter som kommissionen ännu inte har antagit.

Det som är värt att skriva upp:

• Senast 12 februari 2028 ska kommissionen anta metoden för hur tomrum i en förpackning ska räknas. Från samma datum ska den som fyller konsumentförpackningar hålla tomrummet till det minsta som behövs för att förpackningen ska fungera.
• Från 12 augusti 2028, eller 24 månader efter genomförandeakterna om det infaller senare, ska förpackningar bära en harmoniserad märkning om materialets sammansättning.
• Från 1 januari 2030 ska förpackningar vara designade för materialåtervinning, plastförpackningar ska innehålla en minsta andel återvunnen plast, och taket på 50 procent tomrum i grupp-, transport- och e-handelsförpackningar börjar gälla.
• Från 1 januari 2035 ska de dessutom faktiskt gå att samla in separat, sortera och materialåtervinna i stor skala.
• Från 1 januari 2038 ska en förpackning nå minst återvinningsbarhetsklass B för att över huvud taget få släppas ut på marknaden.
• Från 1 januari 2040 höjs kraven på återvunnet innehåll rejält.

Fyra år låter som gott om tid. Det är det inte, om man har en förpackning i produktion. Verktyg till en tryckform, omförhandlade avtal med en konverterare, nya materialprover, ny provtryckning och en utfasning av befintligt lager tar den tiden med marginal.

De fyra kraven som är designbeslut

1. Allt ska gå att materialåtervinna

Artikel 6 är kort och obehagligt tydlig: ”Alla förpackningar som släpps ut på marknaden ska vara materialåtervinningsbara.”

Sedan definieras vad det betyder, och definitionen har två halvor med olika datum. Från 2030 ska förpackningen vara designad för återvinning genom materialcirkulation, alltså så att det som kommer ut håller tillräcklig kvalitet för att ersätta nytt material. Från 2035 ska den dessutom gå att samla in separat, sortera utan att förstöra andra avfallsflöden, och återvinnas i stor skala.

Den andra halvan är den obekväma. En förpackning kan vara teoretiskt återvinningsbar och ändå falla, för att ingen anläggning i praktiken sorterar den.

2. Plast ska innehålla återvunnen plast

Artikel 7 sätter siffror. Från 1 januari 2030, eller tre år efter genomförandeakten om det infaller senare, ska alla plastdelar av en förpackning innehålla minst:

• 30 procent för kontaktkänsliga förpackningar av PET
• 10 procent för kontaktkänsliga förpackningar av annan plast än PET
• 30 procent för engångsdryckesflaskor av plast
• 35 procent för övriga plastförpackningar

Från 2040 blir samma fyra siffror 50, 25, 65 och 65 procent.

Det här är inte bara ett inköpsproblem. Återvunnen plast är sällan lika klar, lika vit eller lika färgstabil som ny. En design som bygger på ett kristallklart material eller en exakt PMS-matchning på plast blir svårare att hålla, och det är bättre att veta det medan man ritar.

3. Tomrummet blir en procentsats

För gruppförpackningar, transportförpackningar och e-handelsförpackningar gäller att ”den högsta tomrumskvoten, uttryckt i procent, är 50 %”.

Alltså: högst hälften luft i en e-handelskartong. Kravet ska vara uppfyllt från 1 januari 2030, eller tre år efter genomförandeakterna om det infaller senare. Metoden för hur det ska räknas kommer senast 12 februari 2028, och den ska ta hänsyn till produkter med oregelbunden form och till förpackningar som skyddar innehållet. Luftkuddar och papperssnutar hjälper inte, eftersom fyllnadsmaterial räknas som tomrum.

Det är den bestämmelse som förändrar mest för minsta varumärke med en webshop, och den skrev jag ett eget inlägg om.

4. Märkningen blir gemensam

Från 12 augusti 2028, eller 24 månader efter genomförandeakterna om det infaller senare, ska förpackningar bära en harmoniserad märkning med information om materialets sammansättning.

Gemensam i hela unionen betyder att den symbol du ritar själv i din grafiska profil inte längre är ett alternativ på den ytan. Det betyder också att märkningen måste få plats, vara läsbar och sitta någonstans som inte förstör formen. Det är ett layoutproblem, och det är bättre löst i ett original än med en dekal efteråt.

Vissa format försvinner helt

Vid sidan av designkraven finns en kort lista över förpackningsformat som inte får släppas ut på marknaden från 1 januari 2030. Bilaga V är värd att läsa en gång om något av det ligger nära din produkt, för ingen skicklig design räddar ett format som helt enkelt inte är tillåtet.

Den täcker gruppförpackningar av engångsplast, alltså krympfilmen runt ett flerpack. Engångsplast kring färsk frukt och grönt under 1,5 kg, med undantag som medlemsstaterna får sätta där det finns ett verkligt bevarandeskäl. Engångsplast för mat och dryck som äts på plats i restaurang- och kaféledet. Engångsportioner av plast för såser, sylt, socker och kryddor i samma led, med undantag för takeaway och för vårdmiljöer. Engångsförpackningar för kosmetik och hygien på hotell avsedda för en enda bokning, alltså hotellminiatyren. Och mycket tunna plastbärkassar, om de inte behövs av hygienskäl eller för att minska matsvinn.

Vem ska göra vad

Kraven landar inte på samma bord, vilket är bra att veta innan ett samtal med en leverantör kör fast.

Återvinningsbarhet och återvunnet innehåll ligger hos tillverkaren eller importören. Minimeringskravet, att förpackningen ska ner till minsta vikt och volym som behövs för att den ska fungera, ligger där också. Tomrumskravet ligger hos den som fyller förpackningen, vilket i praktiken betyder varumärket och inte konverteraren. Alla i kedjan kommer att peka på någon annan minst en gång. Designbesluten ligger uppströms om dem allihop.

Vad en designer faktiskt gör åt det här

Ingenting i listan ovan löses av ett dokument. Nästan allt avgörs av val som fattas tidigt och är dyra att ändra sent.

Materialvalet. Ett monomaterial är enklare att sortera än en laminatstruktur. Att välja bort en kombination är ett beslut som tas i skissen, inte i produktionen.

Formen. Tomrumskvoten avgörs av proportionerna mellan produkt och förpackning. En kartong som är ritad efter innehållet i stället för efter ett standardformat löser kravet av sig själv.

Färg och lim. Heltäckande färg, metalliserade skikt och starka lim kan blockera sortering eller förorena materialströmmen. Det är hantverkskunskap om tryck och material, inte juridik.

Layouten. Märkning som ska sitta där ändå är lättare att göra vacker om den finns med från början.

Jag har hälften av min utbildning i mode och textil och arbetar med tryckoriginal och förpackningsdesign vid sidan av det digitala, vilket är precis den kombination som den här förordningen efterfrågar. Det finns mer om det på vad jag gör.

Vad jag skulle göra först

Om jag hade en förpackning i produktion i dag skulle jag börja med tre saker, i den här ordningen.

Först: skriv ner vad förpackningen faktiskt består av, lager för lager, inklusive lim, lack, etikett och färg. Förvånansvärt många vet inte det om sin egen förpackning, eftersom svaret bor hos leverantören.

Sedan: mät tomrummet i den kartong du skickar i dag. Inte den du tror att du skickar i, utan den som faktiskt går ut.

Sist: ta reda på om det du valt går att sortera i praktiken där dina kunder bor, inte bara i teorin.

Ingen av de tre kräver en jurist, och alla tre avgör hur mycket arbete du har framför dig.

De två följande inläggen i serien går djupare: tomrumskvoten och e-handelskartongen, och design för återvinning som hantverk.