Blogg / Process

Det AI fortfarande inte kan göra (och varför det är där designers behövs som mest)

AI genererar skärmar på sekunder. Det kan fortfarande inte säga dig vilket problem du ska lösa. Där behövs designers som mest.

4 min läsningProcessIn English

AI genererar skärmar på sekunder. Det kan fortfarande inte säga dig vilket problem du ska lösa. Där behövs designers som mest.

AI kan generera tio skärmar på trettio sekunder. Det kan producera responsiva layouter, föreslå färgsystem och exportera ren kod. AI UX design framtiden är redan här på många sätt. Men det finns en del av designprocessen som AI inte har rört, och jag tror inte att det kommer göra det inom överskådlig tid.

Konceptfasen är inte ett produktionsproblem

De flesta AI-designverktyg löser ett produktionsproblem. De gör det snabbare att gå från idé till artefakt. Beskriv en skärm, få en skärm. Ladda upp en skiss, få en polerad mockup. Det är värdefullt. Men konceptfasen handlar inte primärt om att producera artefakter. Den handlar om att ta reda på vad som ska produceras.

När jag forskade på det här ämnet 2023 var litteraturen tydlig: konceptfasen handlar om att förstå användarbehov, identifiera rätt problem, generera och utvärdera idéer och fatta beslut om riktning. Verktyg kan stödja den processen. De kan inte ersätta tänkandet.

Tre år senare är verktygen dramatiskt bättre på produktionssidan. Men tänkarsidan? Den är fortfarande helt mänsklig.

Vad AI inte kan göra i konceptfasen

AI kan inte sitta i ett rum med en kund och känna att det de ber om egentligen inte är det de behöver. Det kan inte upptäcka att en användares frustration med ett kassaflöde egentligen handlar om förtroende, inte om antalet steg. Det kan inte titta på forskningsdata och bestämma att den verkliga möjligheten inte finns i datan alls, utan i något som ingen nämnde.

Det är bedömningar. De kräver empati, erfarenhet och förmågan att hålla ut i tvetydighet tillräckligt länge för att hitta något intressant i den. Det är vad designers bidrar med i konceptfasen, och det är den delen som betyder mest för om slutprodukten faktiskt blir användbar.

Min uppsats använde Arvolas ramverk för att analysera hur AI-verktyg stödjer olika aspekter av användbarhet. De tekniska och praktiska dimensionerna har sett enorma framsteg. Den kommunikativa dimensionen förbättras. Men de organisatoriska, etiska och djupt mänskliga aspekterna av designarbete förblir fast i designerns domän.

AI UX design framtiden handlar om att ställa bättre frågor

Så här tror jag de närmaste åren ser ut. Produktionsgapet mellan designers och icke-designers kommer att fortsätta krympa. Produktchefer, utvecklare och grundare kommer att generera fullt acceptabla skärmar med AI-verktyg. Den visuella outputen kommer vara tillräckligt bra för de flesta sammanhang.

Det innebär att designerns värde förskjuts. Det flyttas längre upp i processen, in i konceptfasen, in i de strategiska beslut som avgör om en produkt löser ett verkligt problem för verkliga människor. De designers som lyckas kommer vara de som är utomärktliga på de delar AI inte kan automatisera: research, syntes, omdöme och modet att säga ifrån när ett uppdrag pekar åt fel håll.

Det här är inte ett hot mot designers. Det är ett förtydligande av vad design faktiskt är. Det har aldrig handlat om att flytta pixlar. Pixlarna är automatiserade nu. Design handlar om att fatta rätt beslut om vad som ska byggas och varför.

Vad jag håller ögonen på

Några saker jag följer medan det här området utvecklas.

För det första, hur AI-verktyg hanterar den etiska dimensionen. Transparens i träningsdata, bias i output och dataintegritet är inte lösta problem. De blir mer komplexa i takt med att mer proprietärt designarbete flödar genom dessa verktyg.

För det andra, hur designutbildningar anpassar sig. Min uppsats pekade specifikt på behovet av AI-kompetens i UX-utbildning. Det är fortfarande en lucka. De flesta designprogram lär ut verktyg och visuella färdigheter. Färre lär ut det strategiska tänkande och de forskningsfärdigheter som kommer att vara viktigast i ett AI-assisterat arbetsflöde.

För det tredje, vad som händer med gränsen mellan designer och utvecklare. Jag arbetar i skärningspunkten mellan design och utveckling, och jag ser de här världarna smälta samman snabbare för varje år. AI-verktyg som genererar både design och kod accelererar den trenden. De designers och utvecklare som kan arbeta tvärs över den gränsen kommer att ha ett betydande övertag.

Komplementet, inte ersättaren

Slutsatsen från min uppsats 2023 var att AI-verktyg bör komplettera mänsklig kreativitet, inte ersätta den. Jag skrev de orden i ett akademiskt sammanhang, baserat på litteraturanalys. Nu har jag levt det i tre år i praktiken.

Verktygen är bättre än jag föreställde mig att de skulle vara. Kärninsikten är exakt lika sann som den var. Använd AI för att röra dig snabbare genom de delar av design som handlar om exekvering. Lägg din mänskliga energi på de delar som handlar om förståelse, omdöme och intention.

Det är där det riktiga designarbetet sker. Och det är där det kommer fortsätta ske, oavsett hur bra verktygen blir.

Det här är det sista inlägget i en serie om tre delar. Läs del ett om vad som förändrats sedan 2023 och del två om att utvärdera AI-designverktyg.

Läs också

Det här caset är lösenordsskyddat

Det innehåller kunddetaljer som inte får visas publikt. Har du fått ett lösenord av mig skriver du in det här, så låses alla case du har tillgång till upp.

Saknar du lösenord? Skriv till sarajohannaelin@live.se så skickar jag en länk.